Efter nästan ett års förhandlingar fram och tillbaka är jag nu ensam ägare till Hundstjärnan, det har varit en väldigt jobbig period som jag är glad att lämna bakom mig.

Nu kommer det återigen finnas mer energi till hundträning, kurser och promenader men först skall vi se om vi inte kan komma iväg på en liten weekendresa för att ladda batterierna :)

Pepsi som har blivit lite åsidosatt det senaste kommer älska att matte har mer tid till honom igen, Djingis har nog knappt märkt någon skillnad i sin senila värld, han har mått stadigt bra sedan helgens magproblem och nu hoppas jag ju att han låter bli att skrämma upp sin matte denna helgen med :P

På fredag fick Djingis sina första kulor av sin njurdiet som vi skall gå över på, de slank ner med entusiasm tillsammans med hans nuvarande magdiet.
Natten till lördag väcktes jag av Djingis oroligt tassande runt på golvet, innan jag hann fram hade han lassat av en gigantisk korv på golvet, efter en tur ut och lite städning sussande gamling sött igen.

Jag var lite orolig över nattens eskapad och tyvärr började inte morgonen bättre med en matvägrande papillon :(

Vid 14-tiden kom det jag fasat för de senaste veckorna, diarré.

Jag har ju tidigare bestämt att jag i allt detta skall ha Djingis livskvalitet och bästa som absolut högsta prioritet, att han skall ligga inne och stå på fler mediciner är inte ett alternativ längre.

Jag ringde därför i vanlig ordning Västra i hopp om att prata med Djingis veterinär Anniko, för att höra vad hon trodde om Djingis chanser att klara sig igenom detta ännu en gång, tyvärr fanns hon inte tillgänglig men jag pratade med en trevlig sköterska som gav råd om svält tills söndagsmorgon.

Djingis sov större delen av dagen, var bara ute några korta kissvängar och som tur var kom det ingen mer diarré. på kvällen vaknade han till liv igen och var mycket upprörd över att han inte fick någon mat.

Söndag började utan någon större aptit men den tilltog under dagen, fortfarande ingen diarré och jag vågade börja hoppas lite på att han kanske än en gång skulle klara upp detta. Vid 16-tiden kom beskedet, ännu en högst uppskattad liten korv trycktes ut som bevis på att magen återhämtat sig!  

Jag slutar aldrig att förvånas över livskraften i denna gamle gamle man men nu får han allt sluta skrämma sin stackars matte.

Hittils har Djingis mage klarat sig bra utan penicillinet, nu skall vi sakta börja föra över honom på hans vanliga njurdiet, jag tycker att han har börjat dricka lite mer så det skall bli skönt när han är över på optimal mat igen.

Han har nu en matte som övervakar och noterar varje tugga, fis och korv. Djingis själv är lyckligt ovetande i senildimmorna, pigg och glad som vanligt, Pepsi tycker dock att Djingis får god mat lite väl ofta, även Enya på dagiset har synpunkter på hans eviga ätande :P

Idag är Djingis sista dag på penicillin så nu kommer eldprovet på hur hans mage klarar sig helt utan medicin.

De senaste dagarna har han ätit med aptit och verkar mer stadig i magen dock är vi fortfarande på små portioner flera gånger om dagen.

Planen nu är att sakta gå ner till 3 mål mat om dagen på dietfodret och sedan sakta gå över på hans njurdiet igen.

Magen bör ju även bli bättre när penicillinet inte längre tar kål på alla bakterier i tarmen.

Känns verkligen som hela mitt liv det senaste handlar om mat och bajs :P

Efter trugande med en matvägrande Djingis på lördagen, kom aptiten tillbaka så sakteliga på söndagen för att förvandlas till mathysteri på måndagen och idag på morgonen var vi tillbaka till dålig aptit, som två timmar senare blev god aptit.

Dock har han inte varit lika trött eller skakig i bakkroppen sen i lördags så förhoppningsvis var det någonting han lyckades reda ut själv.

Imorgon är sista dagen på hans penicillin så mycket hänger ju nu på hur han klarar av det, om allt går vägen skall vi så sakteliga gå över till hans normala njurdiet vilket känns bra eftersom han har börjat dricka och kissa lite mer.

Pepsi har fått två rejäla pass lydnad under helgen och promenad ihop med Lina, Calle med Enya och Fredrik, Jenny med Tyra.

Nu flödar inspirationen igen, jag är grymt sugen på att köra igång både mer kontinuerlig träning och kurser igen, det gäller bara att hitta en plan som inte är full med is eller översvämmad.

Vi har fått ett bakslag med Djingis, de två senaste dagarna har Djingis varit våldsamt hungrig på eftermiddagarna och även lite gasig i magen, idag vill han inte riktigt äta :(
Han har även blivit lite ostadigare i kroppen då främst bakbenen, dricker lite mer och kissar oftare. Det blev till att ringa västra ytterligare en gång, som vanligt lika trevliga och hjälpsamma :)
Det är troligtvis magen som slår bakut lite men det kan även vara njurarna som inte riktigt orkar med. Jag skall avvakta några dagar och se vad som händer, se till att få i honom mat och hålla koll på korvarna.

I övrigt är han pigg och glad vilket könns skönt. Släpper inte detta inom några dagar blir det nog till att ta det tuffa beslutet. Är det något jag lovat mig själv och Djingis är det att inte låta honom lida utan ge honom ett värdig slut när den dagen kommer men är det något jag lärt mig genom åren är att Djingis räknar man inte ut så lätt :P

Matte är trött och känner sig lite sliten, det har varit lite mycket det senaste.

Djingis fortsätter att återhämta sig bra men jag har ändå svårt att sluta oroa mig i allafall tills han är av alla mediciner och tillbaka på sin normala kost.

Pepsi får lite tråkigt emellanåt när min ork inte räcker till för träning som vanligt, tyvärr har vi inte varit med i träningsgruppen de två senaste gångerna men det skall vi försöka ändra på till nästa vecka.

Det har i allafall blivit lite "back to basic" träning på vittringen och finslipning på fjärren. Det går framåt men jag känner verkligen att vi behöver ut och köra igenom hela programmet för att få till lite flyt. Jag vågar inte anmäla till någon tävling än eftersom det kommer ta ett litet tag till innan livet ordnar upp sig så att jag kan planera framåt lite mer men vi skall allt hejja på Cissi som troligtvis skall starta i mars!