Så fort man tror att slutet börjar närma sig och att gamlegubben börjar ge upp så kommer han igen :) Nya dieten av hemlagad mat på mestadels kycklig och ris äts med liv och lust, humöret är på topp och livet leker!

Pepsi och jag jobbar vidare mot sommarens tävlingar som inträffar i slutet av Juli. Det mesta börjar kännas klart förutom att vi har en hel del jobb kvar på inkallningen. Jag har bytt ut vårat ställande mot hopp-stå och det fungerar fint, nu skall vi bara fixa till läggandet som helt verkar ha försvunnit ur den svartes hjärna.

Pepsi har masserats och strechats och jag har inte hittat några tecken på stelhet eller smärta så hans lilla ryggproblem verkar vara helt borta :)

Igår tränade vi lite Rally med Cissi och Buster som skall starta nästa helg, jag blir allt lite sugen på att tävla själv så vi får väl se till hösten om vi inte kan klämma in lite av den varan med mitt i allt lydnadstävlande :)
   

Idag kan jag och Pepsi äntligen njuta av en promenad och lite lätt träning, det är ju otroligt tråkigt att behöva vila tycker både jag och Pepsi.

Han är nu vad jag kan se helt återställd efter sin lilla sträckning i ryggen.

Djingis har det lite motigt just nu, jag inhandlade en mängd olika njurfoder av olika märke och smak men efter 1 dag är det definitivt inget som passar herrn längre. Jag trodde nog inte att det skulle gå rikigt så fort, det har även tillkommit små skakningar som troligen beror på att saltbalansen i kroppen är rubbad. Nu blir det ris med kyckling/kalkon vilket än så länge är vansinnigt gott :)  
Djingis 8v. 1995

Han är fortfarande sitt glada pigga jag och har inga andra symptom på njursvikten men tyvärr är det ju bara en väg att gå, det gäller verkligen att ha hans livskvalitet som högsta prioritet hela tiden. Vi njuter av varje dag vi får tillsammans nu jag och min galne lille skit :)

Gårdagens veterinärbesök gav både bra och dåliga nyheter.

Pepsi blev klämd, vridd och känd på, det fanns inga tecken på skador på diskar, kotor, ligament eller korsband så ryggsmärtan kommer troligtvis från en sträckning eller överansträngning. Nu blir det vila och senare massage innan vi är tillbaka igen. Jag kommer även anpassa träningen lite och bli mer noga med stretching efter träningspassen, han är ju trots allt ingen ungdom längre.

Djingis tog prover på lever och njurar och det var som jag befarat, njurarna visar på förhöjda värden. Än så länge är det inte någon fara men det kommer ju bara gå åt ett håll. Djingis känner av det genom att han kan bli illamående eftersom njurarna inte kan rena blodet ordentligt, nu blir det önskekost med proteinkällor av kyckling och kalkon. Hur fort det kommer att gå med njurarna är det ingen som vet men så länge Djingis mår bra och är pigg, glad och älskar livet käpar vi på :)

Idag bär det av till Västra för veterinärbesök för Djingis, han är pigg och glad men verkar bli lite illamående av att äta samma mat mer än 3 dagar i följd. Troligtvis är det njurarna som spökar så vi skall in för lite provtagning.

Jag skall även se om de kan titta lite på Pepsi, i lördags på träningen kändes det helt plötsligt som om något gjorde ont på honom, han blev lite låg och orolig. Under kvällen var han som vanligt för att på söndagsmorgon återigen verka ha ont och nu ville han absolut nte lägga sig ner, han gick ner halvvägs för att sedan gå upp igen :(

Jag kände och klämde på honom och kunde konstatera att han är varm på höger sida om ländryggen men verkar inte ha jätteont i området.

Självklart dyker ju diagnoser som diskbråck och spondylos upp i huvudet direkt, förhoppningsvis är det ju "bara" en sträckning eller någon typ av muskelinflammation.

Idag på morgonen verkar han ha mindre ont och vara mindre varm men matte är fortfarande mycket orolig.  

Vår lille måsunge klarade sig inte. igår när jag kom ut i rastgården efter vilan låg han död på rygg :(

Han var lite vinglig och konstig det sista när jag såg honom innan vilan. Vi såg även en annan liten unge i närheten och den var minst dubbelt så stor så kanske var det något som var fel med vår lille plutt. Jag blev riktigt deppig, tänk vad snabbt man kan fästa sig vid en liten mås.

Igår var det träning i Kallebäck, jag hade varit duktig och planerat min träning. Vi jobbade med hopp-stå i inkallningen och vi kom frammåt, nu fungerar den bra på 15m. Vi fick en kommendering på fotgåendet som börjar kännas bra igen nu skall vi bara finslipa lite då han hade några småsläpp i kontakten.
Rutan och fjärren fungerade fint.

Vi har ju haft lite problem med att pepsen kryper lite på platsen vilket inte visat sig på länge men igår var vi tillbaka i samma gamla hjurspår igen :(

Då fick han inte vara med utan stå med husse istället, det gjorde susen och vi fick till en bra avslutning. Nu blir det verkligen hårdträning på detta eftersom det är så sura poäng att tappa, han skulle ju aldrig komma på tanken att resa sig.

Husse följde med på träningen med Kung Djingis som fick mumsa lite köttbullar och skojja runt lite med trix. I vanlig ordning hördes han mest på plan när han krävde mer köttbullar, bra störningsträning hehe

Måndagar säger jag bara, när jag kommer in på jobbet på morgonen möts jag av en stor röra, det visar sig att en av hyllorna har lyckats rasa under helgen. Mycket underligt. Det var bara till att städa upp och kolla över de resterande hyllorna så att inte dom bestämmer sig för att rasa dom också.

På eftermiddagen var jag ute i rastgården med vovvarna, när gäng 3 är ute och jag går runt och plockar lite sitter det helt plötsligt en liten liten måsunge vid väggen, jag tittar mig omkring och ser alla dvärgpinschrar, vinthundar och andra som kan tänkas vilja ha en extra lunch. Det vara bara att kasta tröjan på måsungen och springa in i dagiset med den. Jag bestämde mig för att måsen skulle få dela rum med Djingis medans jag ringer fågelcentralen, han lär ju iallafall inte äta upp den :P

Enl. fågelcentralen är måsungar s.k brymmare vilket innebär att dom kort efter att ha kläckts springer runt i boet och allt som oftast trillar ner. Föräldrarna fortsätter sedan mata ungen på marken tills den är flygfärdig. Eftersom vi inte har någon annan typ av grönområde i närheten bestämde vi oss för att försöka dela av en bit av rastgården till den lille, vi skall ju trots allt snart stänga för semester. När jag avslutat telefonsamtalet med fågelcentralen hör jag Zofia "Men Djingis vad gör du?!" Jag springer in på kontoret och där sitter Djingis och ruvar den stackars måsungen :p Tur att han inte väger så mkt hehe

Så nu bor den lille måsen i rastgården men min förhoppning att dela av honom längst in verkar hopplös, han är en riktig utbrytarkung! Som tur är sitter han still när man är i närheten vilket gör att vi kommer kunna rasta som vanligt i den yttre rastgården medans lille måsen sitter i den inre.

Att det skulle bli en sån här dag trodde jag då inte när jag vaknade imorse :P

Igår hade vi en härlig träning i kvällssolen med träningsgruppen.
Det varma vädret gjorde att Pepsi hamnade i precis rätt läge, han har ju haft en tendens att tagga upp lite väl mkt det senaste. Detta båda ju gott för starterna i slutet av Juli :)

Det mesta fungerar riktigt bra nu, de flesta momenten är tävlingsmässiga förutom vittringen och inkallningen som vi fortfarande har en del att jobba med.

Vittringen har Pepsen en tendens att plocka lite i pinnarna medans han letar, vi har gått tillbaka till basic för att försöka få ordning på detta.

I inkallningen har jag bytt ut vårat stå till ett hoppstå, det fungerar bra men vi är än så länge inte uppe i de riktigt långa avstånden.

Vi har även börjat leka runt lite med elitmoment såsom z.at och apporteringen. Vore ju roligt om vi kunde debutera i elit i augusti :)

Vågar man hoppas? Hur många dagar innan regnet? Usch vad jag är trött på Sverige, jag vill ha en sommar man kan lita på, en sommar med stålande sol och varmt i vattnet! Jag flyttar snart :P

Jag och Pepsi tränar på inför tävlingarna i juli och hittils går det framåt. Hopp-stå börjar se riktgit fint ut och det skall bli spännande att sätta in det i kedjan, det blev riktigt läckert i zätat. Fria följet blir bättre och lugnare för varje pass, jag är stenhård på att inte släppa igenom den hetsiga attityden eller den framskjutna positionen. Rutan börjar bli tillförlitlig och jag har t om lyckats fila bort flyttandet av pinnar i vittringen :)

Djingis gör även han framsteg :) Nu kan han äta lite andra godbitar och tuggben utan att magen protesterar vilket jag ser som ett enormt friskhetstecken för magen :)
Han aptit på sin egen mat är fortfarande si och så och han blir iblan lite svag i ena bakbenet efter han t ex haft sina tokryck eller sprungit som besatt uppför trapporna. Det skall bli skönt ändå att komma till veterinären och ta lite prover, han är ju trots allt inte så ung som han tror :P

Nyvaken Djingis,något mörk bild tyvärr